Jonathan Skansen

Jag har alltid varit intresserad av motorsport, men enduro och motocross var faktiskt inget jag fastnade för från början. Det ändrades ganska snabbt när jag som 26-åring köpte min första motorcykel, en helt ny GASGAS EC 300 från 2007 som hade blivit stående oanvänd i ett dödsbo. Den hade aldrig ens startats.

Några veckor senare körde jag min första tävling, Stadion Enduro på Kinnekulle. Jag hade egentligen ingen aning om vad jag gav mig in på, men jag minns att jag tyckte det var fruktansvärt roligt. Jag var helt slut efteråt, men också helt såld på enduro.

Sedan dess har det bara fortsatt. Det har blivit mycket träning och tävlingar runt om i Sverige, framför allt i Mälardalen under åren då jag bodde i Stockholm. Jag började ganska sent och har fått lära mig allt eftersom, vilket också är en stor del av det roliga. Det finns hela tiden något att bli bättre på, oavsett om det handlar om fart, teknik eller att helt enkelt orka hålla ihop körningen hela vägen till mål.

En stor del av varför jag fortsatt med enduron är också människorna runt sporten. Det är en väldigt bra gemenskap, både i depån och ute på tävlingarna. Man hjälper varandra, snackar skit före start och går igenom dagens bravader efter målgång. Det är minst lika stor del av sporten för mig som själva tävlandet.

För mig handlar racing inte bara om resultat. Mycket av det jag jagar är känslan när man hittar rätt flow i körningen, allt börjar stämma och man hamnar i den där zonen där man nästan slutar tänka och bara kör. Det är en svårslagen känsla, och samtidigt finns det alltid något att förbättra till nästa gång.

Jag kommer från Fritsla och efter många år i Stockholm flyttade jag 2024 tillbaka hemåt. Idag bor jag i Borås tillsammans med min sambo och vi väntar barn, så livet ser lite annorlunda ut än när jag började köra. Enduron är däremot fortfarande en stor del av mitt liv.

Jag har inga ambitioner om att göra det krångligare än det är, jag vill fortsätta utvecklas, köra så fort jag kan och ha roligt tillsammans med teamet.